När jag säger att hon blev lugnare – så menar jag inte zombie-lugn

Jag brukar säga att hon blev så otroligt mycket lugnare när vi tog bort tv:n (först på sommaren och sen som vardagsvara) och jag tänker att det kanske kräver en utvecklande förklaring.

Jag menar inte att hon går runt som en liten zombie, hon är 6 år nu, full av energi och nyfikenhet - hon är en glad prick. Och när jag möter henne efter en förskoledag har hon oftast ett högre tempo i sig.

Men det vi såg och fortfarande ser - är att hon numera har en förmåga att switcha ner, hitta lugnet.

Att hitta till lugn lek. Finna sig i dötid. Att vara i mellanrum utan att saker behöver hända jämnt.

Och den förmågan – att kunna varva ner själv och inte kräva att det händer saker hela tiden – är nog det som varit absolut skönast med hela den här förändringen. Den ger liksom möjlighet för oss också att andas mer och längre. Och då ska jag ändå säga att vi inte upplevde henne som ett krävande barn, det är så svårt att förklara men skillnaden är total.

Mindre skärm ledde till mer underhållning - av henne själv

Förutom att hon har en ny förmåga att chilla är den största skillnaden att hon är så bra på att underhålla sig själv.

Förut ville hon helst att världen skulle underhålla henne, att det skulle hända saker. På helgen kunde hon vakna och studsa ur sängen och vilja att dagen liksom tog fart på direkten. Nu ligger hon gärna kvar och drar sig och det finns ingen stress i henne.

Så är det något hon blivit grym på förutom att chilla så är det att skapa sin egen underhållning och på så sätt inte kräva något av omvärlden - eller av oss 🙂

»E-boken Minska skärmtid – en väg till mer lek, fantasi och lugn finns här«